När kroppen bråkar

Sista veckan har varit lite omtumlande. Min kropp har absolut inte visat sig från sin bästa sida och jag känner mig ganska ynklig för tillfället.
För att göra en lång historia kort, ett läkarbesök, två akutbesök och en övernattning på sjukhuset är mer än nog för mig. Detta resulterade i tre inställda Yogapass, ingen rugbyträning och inga hundpromenader.

Att ligga inlagd utan att läkaren kan ge ett svar på vad som är fel, gör mig ganska nervös. Jag hann tänka många jobbiga tankar om vad som felade mig innan läkarna till slut kom fram till tre(!) diagnoser. En ofarlig cysta på ena äggstocken, det gör förbaskat ont, men är ofarligt. En skadad ryggkota, vilket kan tyda på ett diskbråck, vilket först går att få veta om åtta veckor samt bråkiga tarmar som strejkade på grund av de två föregående diagnoserna. Detta resulterar i förstoppning som även den gör ont.

Men vet ni vad. Jag är så glad. Smärtan är övergående. Jag har ingen livshotande sjukdom och jag har med hjälp av de tabletter jag fick utskrivet fått en ganska bra påsk. Ingen sjukskrivning, utan jag ska köra på med det jag känner att kroppen klarar av och mår bra av.

Så, igår och idag har hundarna och jag varit ute på promenad. Dagens väder var fantastiskt om jag jämför med gårdagens snöblask. I morgon håller jag Yogapass igen på Hälsopunkten och jag hoppas att jag så småningom kan vara med och träna rugby igen. Matcherna får jag nog tacka nej till i fortsättningen, men jag kommer inte sluta träna för det.

lånad från nätet

Så nu ser jag framåt istället för att grubbla över vad som gick fel. Ett eventuellt diskbråck ska inte stoppa mig för att kunna göra det jag vill.
Träna rätt och må bra.
Dessutom påmindes jag ännu en gång hur mycket jag har att vara tacksam över.